Oj oj oj, den seriösa nedräkingen har börjat! Mamma kommer om elva timmar och här brukar tiden flyga iväg. Jag längtar så jag håller på att spricka! Förstår inte varför jag är så nervös..? Ont i magen har jag.. Men jag har ju inte träffat min egen mor på ett halvår, så det är väl inte så konstigt? Det längsta vi nånsin har varit ifrån varann innan är ju bara en månad.

När mamma landar ska jag plocka upp henne på flygplatsen och sen ska vi ta en sväng förbi Cheescake Factory, min absoluta favoritrestaurang här i USA. Mamma kommer säkert vara helt slut, för i hennes hjärna kommer klockan vara nästan 01.00 på natten, men det spelar ingen roll. Vi ska sitta bara vi två och landa lite i varandras ögon, innan vi drar hem, går husesyn och träffar familjen. Längtar så sjukt mycket.

Alla Hjärtans Dag har ju precis varit, och med hjälp av den gamla hederliga Posten, kunde jag och Marcus fira den något sånär ihop! Först anlände ett paket i Borlänge med en liten mysig gosedjursapa täckt av kyssmärken, lite hjärformat godis och ett kort med musik och min röst inspelad. Mest på kul, men jag tror Marcus blev glad :)

Jag satt i fredags och väntade på att mina svindyra Uggs skulle komma med posten. Jag har alltid tyckt att dom är ganska fula och trodde aldrig att jag skulle äga ett par, men det är det enda som håller mina fötter varma här i den gnistrande kylan. Ett par valnötsfärgade fick det bli och när skaften är nedvikta väller ljusbeige päls fram. Helhärliga! När det plingar på dörren springer jag ner, men hittar inte bara ett paket till mig, utan två! Det ena står det UGG på med stora bokstäver, men det andra.. smalt och långt, ungefär en meter. Det bara pirrar i magen; jag får ju aldrig paket!

När jag efter mycket möda får upp paketet, hittar jag en fantastisk bukett med 24 rosor i fyra olika färger, en glasvas, en ask choklad och ett fint litet kort från Marcus. Jag är ledsen att behöva säga det, alla kvinnor där ute i världen, men jag har fått tag på den sista underbara mannen där ute, en liten man som vet precis hur man ska göra ;) Men oj, vad glad jag blev!!

Issy, som hade fått två rosor från sin pojkvän, muttrade:

"Oh my God, they're beautiful. Marcus makes Eric look bad!"

Då förklarade jag för henne att hon kan omöjligt jämföra en 14-årig pojke med en snart 26-årig man. Att hennes lilla kille ens uppmärksammade Alla Hjärtans Dag är ett under tycker jag, gjorde man det när man var 14? Ja, det kanske man gjorde, vad minns jag?

Sen avslutades Alla Hjärtans Dag-helgen med att en T-shirt damp ner i brevlådan hos Marcus. Och vilken fin bild jag fick av det då, eller vad tycker ni? :)

I helgen hämtade Amanda upp mig här för en dag i Harvards anda. Vi parkerade bilen vid Harvard Square och promenerade in på skolans område. Amanda blev inte jätteimpad, men det är en väldigt fin skola faktiskt. Den består av flera stora byggnader, utspridda som i en park, och mitt i allt finns ett enormt bibliotek. Den breda stentrappan och alla pelarna får tankarna att vandra mot Grekland.

Annars har jag väl inte mycket mer att berätta.. Kanske att detoxen äntligen är över och att jag klarade det! Jag fuskade nån gång och tog en knäckebrödsmacka, men det var mest för att inte svimma. Jag har gått ner en storlek, känner mig piggare och är mycket mer medveten om allt skit man faktiskt stoppar i sig. Anledningen till den här detoxen var inte att äta mindre fett eller socker, det var att bara äta "ren" mat, dvs inga halvfabrikat med märkliga bokstavskombinationer och konserveringsmedel. Väldigt intelligent!

Sen vill jag också berätta snabbt om den otroligt gnistrande frostiga strålande vinterdagen vi hade i förrgår. Snön föll i timme efter timme, det blev kaos på gatorna och trottoarerna täcktes av slask.. men här ute, i mitt Brookline, föll flingorna lätta och täckte marken och alla trädens grenar och kvistar. Här var det öronbedövande tyst och helt magiskt, med solens strålar som filtrerades genom barrträden och letade sig fram för att värma mitt leende ansikte.