Nu har alltså Marcus lämnat mig för andra gången, men jag har knappt hunnit känna efter om jag blev ledsen. Intensivt studerande inför Harvards sista uppgifter och grundligt städande av lägenheten håller tankarna på avstånd. Däremot vet jag inte i vilket land Marcus är för tillfället eller när han kommer hem. Planet var sju timmar försenat från Boston (vilket såklart inte gjorde mig något :P) och det var tydligen en massa krångel med flighterna. Han skulle inte få mellanlanda på Island utan flyga till Skottland och ta sig hem därifrån är det senaste jag hörde. Jag tycker så synd om honom!

Pappa anländer imorrn också med sin flickvän Sara och hennes son Oskar. Nu är jag sådär nervös igen, som jag var innan mamma kom hit. Bokstavligen darrar gör jag, helt sjukt. Nu är det mer än åtta månader sen jag såg min pappa sist och tårarna kommer rinna på flygplatsen. Åh.. krama min pappa!

Dom senaste veckorna innan Marcus åkte tillbringade vi i Boston, strosade runt i den grönskande parken, beundrade alla blommorna och skrattade åt ekorrarna som slogs hej vilt.

På fredag kväll åt vi på kinarestaurangen P.F Changs och jag provade Absolut Boston i baren, den nya vodkan med svart te och fläderbär. Gott! Annars har vi jobbat i trädgården med att sprida ut gödselhalm runt alla växter. Ett hårt jobb som krävde fyra dagars kroppsarbete. Lite solbränna och träningsvärk här och där, men det är bara skönt!

På lördagen kom Amanda med tåget och medan Marcus klippte sig på Super Cuts slog jag och Amanda oss ner på en gräsplätt med varsin ask sushi. Efter att ha marinerat kött och gjort fransk potatissallad tog vi med en klotgrill vi hade hittat i trädgårdskjulet och slog oss ner vid Charles River.

Marcus fick agera grillmästare och maten blev fantastisk! Efter att ha pimplat lite wine spritzer skrattade vi så tårarna rann när Amanda skulle säga "Svamp-Bob Fyrkant" på svenska. Kinderna hettade i solen och Marcus kastade den sjukaste mackan jag har sett! Den platta stenen sköt iväg över vattnet och när vi utbrast vår förvåning över antalet studsar hade den bara hunnit halvvägs. Sen påminde Marcus mig om varför jag älskar honom:

När mörkret började falla stannade vi på en sportbar för att äta nachos och ta en drink. Tre tjejer som delade ut Captain Morgan-shots fattade tycke för oss och det slutade med att vi gick därifrån med varsin t-shirt och halsband som glödde i rött. T-shirtarna fanns bara i XL och på ryggen står det "Hey Bean Town! Got a Little Captain in You?" Bean Town är smeknamnet på Boston, eller det gamla namnet för Boston eller nåt sånt.

På söndagen tog vi oss iväg till Six Flags, en nöjespark belägen i Springfield. Där fanns det roligaste och mest läskiga bergochdalbana jag någonsin har åkt! Man kom upp i 120 km/h på vissa ställen och den var bara heeelt galen!! Jag och Marcus tog en liten skruttig linbana över nöjesparken, vilket nästan var det värsta i hela parken. Man satt i en liten rostig järnbur, utan säkerhetsanordningar och rörde man på sig så skakade hela buren!

Jag designade ett linne som tillverkades av en man framför våra ögon. Det tog honom tio minuter att färdigställa det på fri hand och han använde sig av airbush. Vilken konstnär!

Nu ska jag fortsätta skriva på min Harvard-uppsats så jag har så lite som möjligt att göra när pappa är här! Håll tummarna för att allt går bra!