En liten uppdatering:

Vissa av er vet om hur min galna granne har spridit rykten om att jag har haft fester och rökt gräs här i huset, eller hur? Annabell, min kära vän från Tyskland, bodde hos den här familjen ett år innan hon nu flyttade till en ny familj i Colorado. Efter många problem och mycket tjafs är det äntligen över för henne och hon kan njuta av sin nya härliga familj. Hur som helst.. Tidigare ikväll gled jag ner ett par våningar för att se om Issy's kardemumma-kaka var färdig. Nere i köket möter jag Gary's syster och hennes man. Dom bjuder på en drink medan grytorna kokar på spisen. Det vankades dinner party! Gary tumlar in med flera personer på släptåg och jag blir inbjuden på en härlig trerätters-middag med oändliga mängder vitt vin! Tror ni jag stortrivdes? :D

Kvällen blev underbar med middag ute i trädgården och massor med prat. När ett av dom inbjudna paren börjar diskutera Annabell's föredetta värdmamma spetsar jag öronen. Det visar sig att paret var väldigt nära vänner med henne under flera år, men sen förstod dom att hon var lite 'craaaazy'. Det senare ordet följt av ett snurrande finger mot tinningen. Hon hade berättat att hon hade gått på diverse skolor, bland annat Harvard Business School, vilket visade sig vara lögn. Hon hade jobbar som skidinstruktör fast det visade sig att hon knappt kunde åka skidor ooch så vidare :) Vilken dåre!

"Oh, THANK YOU", utbrister jag och menar att nu behöver jag inte ta första steget att idiotförklara henne.

"Oh my God!", skrattar Gary. "You have to hear this! This story's hilarious!"

Jag ursäktar mig och säger att jag kan inte prata om det, men Gary glider över och fyller på mitt vinglas.

"You have to tell us, My!"

Så jag berättar, om telefonsamtalen till au pair-firman och anklagelserna om att jag hade fester och rökte marijuana, om att Annabell var tvungen att vara hemma prick 23.00 annars fick hon sova någon annanstans och om Annabell's domstolsbrev som det var ett jäkla ståhej om. Folket runt bordet skrattade, häpnade och förundrades över hennes galenskap. Senare ringde jag Annabell och berättade allt det roliga, och hon skrattade förstås, sådär högt som hon alltid gör.

Gästerna höjde min potatissallad till skyarna, dom sa att det var den bästa dom ätit. Jag blev så glad, för dom visste inte att det var jag som hade knåpat ihop den! :) Jag tackade för komplimangerna.

"What? Have you made this?", frågade Gary's syster. "I thought my husband made it!"

Då visade det sig att mitt kära namn ställde till bekymmer igen! Gary's syster hade tidigare frågat sin man vem som hade gjort potatissalladen, och eftersom dom uttalar mitt namn likadant som "me" på engelska.. Ja, ni förstår. Gary skrattade högt och berättade om när han pratade med en mäklare en gång när han inte hade kunnat ta sig till Boston. Han tänkte att hon kunde göra upp en tid med mig så jag höll mig hemma när hon skulle komma förbi:

"So you kan meet My in the house on Tuesday."

"But I thought you were going to be in New York on Tuesday", säger mäklaren förvirrat.

"Yeah, that's why I'm saying that you can meet My in the house instead."

Och så höll det på ett tag innan hon förstod att My var en person och inte "mig". Anyhoow.. sov gott och dröm söta drömmar! :)

Lycka är att kunna sitta ute på kvällen i shorts, med ett glas champagne i handen, några jordgubbar på ett fat bredvid och bara lyssna på susandet i träden. Vissa stunder känner jag den här extrema lyckokänslan brusa upp och jag kan knappt låta bli att gråta. En liten jordekorre jagade ilsket iväg en fågel med rostbrunt bröst. Louise smög ut och satte sig i solstolen bredvid mig för att prata en liten stund. Plötsligt ropade Sofia och Issy på oss nerifrån garageuppfarten. Musiken dånade i Sofias bil och asfalten förvandlades till dansgolv. Några sköna moves senare blev det springtävling på gräset innan kvällen drog sig mot sitt slut. Väl uppe i min säng kunde jag inte sova, jag kände mig lycklig och kär. Två på natten knåpade jag ihop ett kärleksbrev till Marcus och den här delen är min favorit för den beskriver vår första sommar ihop:

"Jag vill bara säga att du vann mitt intresse med din solbrända hud och vackra läppar, sen vann du mitt hjärta med din humor och spontanitet. När jag såg dig för första gången i tältstolen där du satt med trasiga solglasögon och en rosa stereo väcktes nyfikenheten i mig. Jag brukar ju säga att det 'klickar'..? I det här fallet smällde det snarare till och sommaren 2009 blev den härligaste i mitt liv.

Mitt bästa minne är när vi paddlade ut vid steningebadet i vår nyinköpta gummibåt och poppade en flaska smultronvin, eller när vi fyllde våra famnar med rosenblad från Hagavägens rabatt och sedan somnade bland dom i varandras armar, eller när vi gled runt med min svarta svan i en hel dag innan vi sjösatte den mitt i Mörtsjön och tog farväl när den försvann ner i djupet. Vi målade ett konstverk, vi la ett balkonggolv, vi va på AIK-match, vi låste in nycklarna i bilen och bröt oss in i den igen, vi va i Riga, vi bastade, eldade, badade näck, la ett golv till, vi plockade svamp, åt kräftor, vi va på 50 års-skiva och vi spelade oändligt mycket guitar hero.

Jag har fallit för dig, marcus, och jag vill aldrig ta mig upp igen!"

Så, jag är alltså helt nerkärad. Fjollig ram, jag vet, men nu vet ni hur fin han är :)

Förra helgen var jag i Kanada igen, för att den här gången se Niagara Fallen. När jag kom gående på parkeringsplatsen där vi skulle samlas ser jag tourguiden Henry iklädd en annan färgglad slips. När han får syn på mig skymtar jag en skugga av panik i hans ögon.

"No, no, no.." muttrar han.

"HENRY!!" utbrister jag och mitt ansikte spricker upp i världens leende. "Hey, how are you?? I'm on bus number two, Henry! Which bus are you on?"

Han suckar och säger att han kommer vara på samma bus. När han får veta att Marcus inte kommer med blir han lite lugnare, eftersom en galenpanna är bättre än två.

Henry går runt och ropar upp alla i bussen och när han kommer till mig mumlar han:

"Troublemaker, Troublemaker.. Ah, there you are!"

Sen följer en helg med pikar och retfulla skämt mig och Henry emellan.

Bussresan tog sammanlagt tio timmar med stopp och (hör och häpna!) en trasig buss! Den här gången gick det dock snabbare att få en ny buss jämfört med Washington som ju tog sju timmar. Väl framme vid Niagara Fallen blev det en snabb utekväll, lite sömn, sen en dag vid fallen.

Iklädda knallblå regnponchos tog vi båten "Maid of the Mist" ut till det stora kanadensiska fallet, där vi försvann in i det stora vattenmolnet som bildas där fallet möter vatteytan. Den piskande vinden och allt vatten gjorde det nästan omöjligt att ta kort, våra ponchos tog vind och smetades över våra ansikten och vi skrek oss hesa. Fallen var extremt vackra och dånet var öronbedövande.

På eftermiddagen gled jag och Martina (som var med i Washington) bort till liqour-storen för att köpa lite alkohol till kvällen. Efter att ha provsmakat martini och varit med på en reklambild, gick vi ner till jacuzzin på hotellet och drack ett par röda drinkar. Vattnet var nästan outhärdligt varmt till en början, men det var skönt att värma upp sig efter alla promenader och bussåkande. Senare på kvällen drog vi alla ut till en club, där vi dansade natten lång! Otroligt kul kväll!

Efter lite äggröra och french toast kröp vi upp i bussen igen. Såklart har jag glömt mina visa-papper i resväskan som ligger i bagageutrymmet och när jag påpekar det till Henry sätter han upp mikrofonen vid munnen och ryter:

"ARE YOU KIDDING ME??!"

Men som jag skrev i mitt allra första inlägg på den här bloggen: Ingen klarar sig bättre ur sina egenhändigt komponerade knipor än jag själv.

Bussen stannade mitt i tull-kön och jag stormade ut för att rota reda på mitt visa. Fem sekunder senare är jag uppe på bussen igen med papperet i handen och ett leende på läpparna. Henry bara suckar och skakar på huvudet. Senare kommer han fram och ger mig en stor kram och säger att han inte är arg på mig. (Vilket jag redan visste för han kan inte vara arg på mig i mer än tre sekunder haha). Sen fick jag en kram av busschauffören också, mest för att han hade velat vara med på den första kramen!

Det var en riktigt rolig helg i Kanada :D

Så, pappa och gänget har åkt hem.. Vi hann med en massa innan dom dom lämnade Logan airport! Vi besökte Samuel Adams Brewery (jag glömde inte mitt leg den här gången), vi grillade kött i trädgården och hyrde kajak. Uppdelade i två kajaker paddlade vi utmed Charles River i solen, njöt av det vackra vädret och grönskan utmed strandkanterna.

Vi fick syn på små underbara sköldpaddor flera gånger! Dom hade kravlat upp på stenar och grenar, där dom värmde upp sig i solen, men när vi kom för nära var det ibland någon som hysteriskt krafsade sig ner i vattnet igen. Så söta! Inte visste jag att sköldpaddor levde vilt här.. men i och för sig visste jag inte att det kryllade av kalkoner och jordekorrar heller!

Sen bar det av till New York! 6.30-bussen på morgonen dit i spöregnet. Louise var helt underbar och skjutsade oss till bussen på morgonen. Jag hade tänkt att sova på bussen, men då gjorde sig min välkända åksjuka sig påmind. Med ögonen koncentrerade på vägen, kramande mage och vattnande mun kämpade jag mig igenom den fyra timmar långa resan. Väl framme i New York sken solen och illamåendet släppte! Vi promenerade genom nästan hela Central Park, slog oss ner vi en av dom små dammarna och tog en öl. Betraktade dom små segelbåtarna i dammen som styrdes av både barn och vuxna. Jag och Oscar klättrade upp i Alice in Wonderland-statyn och poserade glatt för pappas kamera.

Efter att ha följt 5th Avenue ner till Rockefeller Center bestämde sig pappa och Oscar för att ta hissen upp i toppen. Därifrån kunde dom se ända ner till Frihetsgudinnan på tippen av Manhattan och det var tyvärr det enda dom fick se av den gröna statyn. Vi hann aldrig ner till den. Istället gled vi in i den tre våningar höga M&M-affären och köpte godis :)

Vi promenerade runt på Times Square och studerade dom hisnande reklamskyltarna, innan vi åt middag på Applebee's. En titt på Empire State Building fick avsluta vårt besök i New York innan vi gav oss av hemåt igen.

Förra måndagen åkte dom alltså hem och dagen efter var det väldigt jobbigt. Men nu känns det bättre och i helgen ska jag upp till Canada för att se Niagara Fallen!!

Så i fredags landade pappa, Sara och Oscar och jag bölade ju som ett barn såklart. Slängde mig kring halsen på pappa, kände det sträva tyget från hans kavaj mot armarna och lät tårarna rinna. Hela dagen hade jag kallsvettats och nervöst trampat omkring i min lägenhet, till och med under dom långa stunder mamma fick hålla mig sällskap över Skype. Vi spenderade fredag kväll på Cheescake Factory såklart, innan vi drog oss hemåt och kröp ner i sängarna.

Lördagen fylldes av pastasallad i Bostons Swan Park, banan- och valnötsbröd på Starbucks, strosande på Newbury Street och en titt på Chinatown. På kvällen bowlade vi, spelade Big Buck Hunter och åt middag på Bertucci's vid Kenmore Square. Då fick vi veta att huvudvattenledningen i Boston hade gått sönder, så vattnet inte gick att dricka längre. Det höll i sig flera dagar innan vi nu äntligen kan dricka vattnet igen!

På söndagen tog vi bilen och körde söderut ett par timmar tills vi nådde halvön Cape Cod, där vi spenderade några timmar i staden Provincetown längst ut på spetsen. Den lilla staden var fylld av gay-par, små konstinstallationer och färgglada cyklar. En otrolig liten affär med ett extremt brett utbud höll oss sysselsatta ett bra tag. En gammal läskig dykardräkt hängde i taket, väggarna var kantade av ljuslyktor, flaggor och nummerplåtar. Pappa lyckades få med en man i lilla trikådräkt på film, och zoomade duktigt in hans uppstoppade skrev. En hummer, glass och lite kinaschack på en skränig pub senare var vi på väg hemåt igen.

Vi fastnade såklart i en flera kilometer lång bilkö mitt i ett av mina värsta kissbehov nånsin! Det slutade med att jag parkerade bilen vid vägrenen och kastade mig ut i skogen i mina flip-flop. Föga anade jag att marken var täckt av taggbuskar som slet tag i mina ben. Efter 3,5 timmars åkande kom vi äntligen hem, och då var planen att vi skulle brainstorma kring min Harvard-uppsats. Pappa sänkte ett par glas rödvin och somnade så gott i fåtöljen, vilket han har fått äta upp senare :)

Sen har dagarna fyllts av oändligt ätande, vin i trädgården och massor av skratt. En hysterisk skrattattack häromdagen utlöstes av att Oscar tog på sig en rysk kaninmössa och en rosa kylmask för att skrämma min sovande far. När pappa förstörde allt genom att vakna, fick attiraljerna pryda hans skalle istället. Efter att ha skrattat oss gråtfärdiga, fick även jag och Sara äran att klä oss i mössa och mask. Vi fullkomligt kiknade av skratt! Pappa vred sig med armana om magen där han låg i sängen. Efter ett tag torkade jag mascaran av kinderna och kunde andas igen.

Härmodagen gav en kalkon ifrån sig sitt karaktäristiska läte utanför fönstret och pappa utbrast:

"Nämen! En gobbel-gobbel!"

innan han och Oscar gav sig ut på kalkonjakt.

Dom senaste dagarna har vi ätit pasta i Little Italy, druckit vin i trädgården och promenerat Freedom Trail. Just nu har det varit Marine Week här i Boston, så Boston Common var belamrat med helikoptrar, miltärer och vapen. Här fick storögda barn prova hålla i samma sorts gevär som har dödat tusentals människor i Irak-kriget. Det är äckligt hur soldater dyrkas och hur krig försöknas i det här landet, men här får ni ändå en bild av oss framför ett häftigt helikopterflygplan.

Resten av Freedom Trail var naturligtvis trevligt och vilket väder vi hade! Inte ett moln på himlen :) Både pappa och jag lyckades såklart bränna oss, men det var det värt. Kul att se stigen i annat än snålblåst och vinterkyla! Vi träffade en trevlig busschaufför som lät mig sitta i förarsätet på en av dom gula skolbussarna, innan vi tog oss över Charles River och åt glass på andra sidan.

På slutet gick vi dom 294 trappstegen uppför Bunker Hill Monument, vilket skulle ta musten ur vem som helst. En trång spiraltrappa vindlade sig upp genom den 221 fot höga stenbyggnaden. Väl uppe kände jag både av höjrädslan och avsaknaden av konidition, men vägen ner gick som en dans :)

Vi får väl se vad det blir för väder imorgon, blir det fint ska vi hyra kanot!