En liten uppdatering:

Vissa av er vet om hur min galna granne har spridit rykten om att jag har haft fester och rökt gräs här i huset, eller hur? Annabell, min kära vän från Tyskland, bodde hos den här familjen ett år innan hon nu flyttade till en ny familj i Colorado. Efter många problem och mycket tjafs är det äntligen över för henne och hon kan njuta av sin nya härliga familj. Hur som helst.. Tidigare ikväll gled jag ner ett par våningar för att se om Issy's kardemumma-kaka var färdig. Nere i köket möter jag Gary's syster och hennes man. Dom bjuder på en drink medan grytorna kokar på spisen. Det vankades dinner party! Gary tumlar in med flera personer på släptåg och jag blir inbjuden på en härlig trerätters-middag med oändliga mängder vitt vin! Tror ni jag stortrivdes? :D

Kvällen blev underbar med middag ute i trädgården och massor med prat. När ett av dom inbjudna paren börjar diskutera Annabell's föredetta värdmamma spetsar jag öronen. Det visar sig att paret var väldigt nära vänner med henne under flera år, men sen förstod dom att hon var lite 'craaaazy'. Det senare ordet följt av ett snurrande finger mot tinningen. Hon hade berättat att hon hade gått på diverse skolor, bland annat Harvard Business School, vilket visade sig vara lögn. Hon hade jobbar som skidinstruktör fast det visade sig att hon knappt kunde åka skidor ooch så vidare :) Vilken dåre!

"Oh, THANK YOU", utbrister jag och menar att nu behöver jag inte ta första steget att idiotförklara henne.

"Oh my God!", skrattar Gary. "You have to hear this! This story's hilarious!"

Jag ursäktar mig och säger att jag kan inte prata om det, men Gary glider över och fyller på mitt vinglas.

"You have to tell us, My!"

Så jag berättar, om telefonsamtalen till au pair-firman och anklagelserna om att jag hade fester och rökte marijuana, om att Annabell var tvungen att vara hemma prick 23.00 annars fick hon sova någon annanstans och om Annabell's domstolsbrev som det var ett jäkla ståhej om. Folket runt bordet skrattade, häpnade och förundrades över hennes galenskap. Senare ringde jag Annabell och berättade allt det roliga, och hon skrattade förstås, sådär högt som hon alltid gör.

Gästerna höjde min potatissallad till skyarna, dom sa att det var den bästa dom ätit. Jag blev så glad, för dom visste inte att det var jag som hade knåpat ihop den! :) Jag tackade för komplimangerna.

"What? Have you made this?", frågade Gary's syster. "I thought my husband made it!"

Då visade det sig att mitt kära namn ställde till bekymmer igen! Gary's syster hade tidigare frågat sin man vem som hade gjort potatissalladen, och eftersom dom uttalar mitt namn likadant som "me" på engelska.. Ja, ni förstår. Gary skrattade högt och berättade om när han pratade med en mäklare en gång när han inte hade kunnat ta sig till Boston. Han tänkte att hon kunde göra upp en tid med mig så jag höll mig hemma när hon skulle komma förbi:

"So you kan meet My in the house on Tuesday."

"But I thought you were going to be in New York on Tuesday", säger mäklaren förvirrat.

"Yeah, that's why I'm saying that you can meet My in the house instead."

Och så höll det på ett tag innan hon förstod att My var en person och inte "mig". Anyhoow.. sov gott och dröm söta drömmar! :)