Så i fredags landade pappa, Sara och Oscar och jag bölade ju som ett barn såklart. Slängde mig kring halsen på pappa, kände det sträva tyget från hans kavaj mot armarna och lät tårarna rinna. Hela dagen hade jag kallsvettats och nervöst trampat omkring i min lägenhet, till och med under dom långa stunder mamma fick hålla mig sällskap över Skype. Vi spenderade fredag kväll på Cheescake Factory såklart, innan vi drog oss hemåt och kröp ner i sängarna.

Lördagen fylldes av pastasallad i Bostons Swan Park, banan- och valnötsbröd på Starbucks, strosande på Newbury Street och en titt på Chinatown. På kvällen bowlade vi, spelade Big Buck Hunter och åt middag på Bertucci's vid Kenmore Square. Då fick vi veta att huvudvattenledningen i Boston hade gått sönder, så vattnet inte gick att dricka längre. Det höll i sig flera dagar innan vi nu äntligen kan dricka vattnet igen!

På söndagen tog vi bilen och körde söderut ett par timmar tills vi nådde halvön Cape Cod, där vi spenderade några timmar i staden Provincetown längst ut på spetsen. Den lilla staden var fylld av gay-par, små konstinstallationer och färgglada cyklar. En otrolig liten affär med ett extremt brett utbud höll oss sysselsatta ett bra tag. En gammal läskig dykardräkt hängde i taket, väggarna var kantade av ljuslyktor, flaggor och nummerplåtar. Pappa lyckades få med en man i lilla trikådräkt på film, och zoomade duktigt in hans uppstoppade skrev. En hummer, glass och lite kinaschack på en skränig pub senare var vi på väg hemåt igen.

Vi fastnade såklart i en flera kilometer lång bilkö mitt i ett av mina värsta kissbehov nånsin! Det slutade med att jag parkerade bilen vid vägrenen och kastade mig ut i skogen i mina flip-flop. Föga anade jag att marken var täckt av taggbuskar som slet tag i mina ben. Efter 3,5 timmars åkande kom vi äntligen hem, och då var planen att vi skulle brainstorma kring min Harvard-uppsats. Pappa sänkte ett par glas rödvin och somnade så gott i fåtöljen, vilket han har fått äta upp senare :)

Sen har dagarna fyllts av oändligt ätande, vin i trädgården och massor av skratt. En hysterisk skrattattack häromdagen utlöstes av att Oscar tog på sig en rysk kaninmössa och en rosa kylmask för att skrämma min sovande far. När pappa förstörde allt genom att vakna, fick attiraljerna pryda hans skalle istället. Efter att ha skrattat oss gråtfärdiga, fick även jag och Sara äran att klä oss i mössa och mask. Vi fullkomligt kiknade av skratt! Pappa vred sig med armana om magen där han låg i sängen. Efter ett tag torkade jag mascaran av kinderna och kunde andas igen.

Härmodagen gav en kalkon ifrån sig sitt karaktäristiska läte utanför fönstret och pappa utbrast:

"Nämen! En gobbel-gobbel!"

innan han och Oscar gav sig ut på kalkonjakt.

Dom senaste dagarna har vi ätit pasta i Little Italy, druckit vin i trädgården och promenerat Freedom Trail. Just nu har det varit Marine Week här i Boston, så Boston Common var belamrat med helikoptrar, miltärer och vapen. Här fick storögda barn prova hålla i samma sorts gevär som har dödat tusentals människor i Irak-kriget. Det är äckligt hur soldater dyrkas och hur krig försöknas i det här landet, men här får ni ändå en bild av oss framför ett häftigt helikopterflygplan.

Resten av Freedom Trail var naturligtvis trevligt och vilket väder vi hade! Inte ett moln på himlen :) Både pappa och jag lyckades såklart bränna oss, men det var det värt. Kul att se stigen i annat än snålblåst och vinterkyla! Vi träffade en trevlig busschaufför som lät mig sitta i förarsätet på en av dom gula skolbussarna, innan vi tog oss över Charles River och åt glass på andra sidan.

På slutet gick vi dom 294 trappstegen uppför Bunker Hill Monument, vilket skulle ta musten ur vem som helst. En trång spiraltrappa vindlade sig upp genom den 221 fot höga stenbyggnaden. Väl uppe kände jag både av höjrädslan och avsaknaden av konidition, men vägen ner gick som en dans :)

Vi får väl se vad det blir för väder imorgon, blir det fint ska vi hyra kanot!