Så nu har min efterlängtade road trip äntligen börjat! Det var i tisdags jag släppte allt ansvar och med Amanda i släptåg gav mig av mot outforskade marker.

Helgen innan jag åkte blev en härlig men hektisk helg. Jag försökte sprida ut mig så att jag kunde träffa så många kompisar som möjligt, samtidigt som den nya au pairen i min familj anlände. Min utbytare heter Ida och är en jättegullig tjej :) Vi har haft telefonkontakt innan hon kom till Boston, och det kändes som att hon skulle passa perfekt för familjen. Efter hennes ankomst på fredagen drog vi hem till Linda för ett par drinkar, innan det bar av till en fest i Boston. Jag var mycket förvånad över att Ida orkade följa med och hålla humöret uppe, efter en vecka på au pair-skolan i New York! Nedanför en bild på mig och Ida :)

På lördagen ställde jag till med avskedsfest/kräftskiva för familjen och lite kompisar. Vi frossade i kräftor och bacardi limón som substitut för nubbe. Vi hade på oss hattar och haklappar och sjöng Helan Går. Louise höll tal och sa att "Vi har haft 18 au pairer genom våra dagar, två har varit bra, resten har varit fantastiska. Men vissa sätter extra spår i våra liv. Du har varit med oss genom den mest omtumlande tiden i våra liv, men på något sätt har vi fått det att fungera. Vi har skrattat mycket, dansat mycket, och trots allt svårt har vi fått ett riktigt bra år. Och det är mycket tack vare dig. Tack för alla skratt och tack för alla samtal."

Jag grät såklart, kramades, grät lite mer. Jag fick ett underbart silverarmband från Tiffany's New York, vilket är typiskt amerikansk, med ett dinglande hjärtsmycke. Efter lite dividerande kom jag fram till att det var smartast att lämna armbandet i Boston, så jag kan få något ingraverat på det och sen hemskickat :)

I tisdags gav jag mig alltså av mot Chicago för det första stoppet på vår resa. Jag mötte upp med Amanda i Philadelphia, där vi var minuter från att missa planet mot Chicago. Väl framme tog vi tåget 18 stationer in till stan, släpade på alla dessa väskor genom vad som kändes som hundra kvarter. Hostelet vi hade bokat visade sig vara jättefräscht, med gratis internet och frukost. Vi installerade oss i vårt rum, låste in väskorna i ett skåp och gav oss ut för att upptäcka Chicago.

Vi började med att promenera bort till en park som ligger mitt i stan, där vi fick se den berömde skulpturen "the Bean" som var helt otrolig! :) Sen tog vi oss vidare och plaskade i vattnet vid "the Crown Fountain", vars ansikte ständigt förändrades och vars mun ibland sprutade vatten.

Senare gav vi oss av mot den svenska delen av Chicago, som heter Andersonville. Vi letade i evigheter och fick fem olika vägbeskrivningar, alla olika, innan vi äntligen hittade fram Vi gled in på ett svenskt bageri och beundrade alla bondkakor innan vi tog tunnelbanan tillbaka mot downtown. Efter att ha ätit på Cheescake Factory, beundrat en fyrverkerishow och en färgstarkt upplyst fontän kröp vi ner i vår våningssäng.

Dagen efter begav vi oss mot San Diego, mötte upp Linda och Marcus innan vi tog hyrbilen mot vårt hotell. Det visade sig att hotellet låg långt ut på vischan, men det var fräscht och hade både pool och utomhusjacuzzi. Första dagen vi var här promenerade vi runt i Balboa Park och beundrade alla byggnader och exotiska blommor.

Sen gav vi oss av mot San Diego Zoo, skrev vykort och åt frozen lemonade i värmen, innan vi promenerade runt hela zoot. Vi gled över området i en ranglig linbana, och jag frågade mig än en gång varför jag utsätter mig för såna här saker!

Mestadels låg djuren och sov, eller visade sina rumpor. Som den här flodhästen :)

Över det stora hela var zoot ganska tråkigt, men igår drog jag och Marcus till Sea World. Där trivdes vi som fisken i vattnet, kollade på både späckhuggar- och delfinshow, tog en öl, åt lite popcorn, gick på 4D-bio och köpte lite presenter. Jag råkade såklart slänga mitt nyinköpta halsband i restaurangens soptunna tillsammans med all överbliven mat, så där fick man stå sen.. och rota i soporna på Sea World.

Showerna var så vackra, med dessa intelligenta och kraftfulla varelser. Lycka skulle få vara att arbeta med detta!

Idag bär det av mot Los Angeles, men först ett besök på the Wild Animal Park för mig och Marcus medan tjejerna får strosa runt på en outlet i närheten. LA, here we cooome!

Nu har det hänt så mycket sen sist att jag inte vet vart jag ska börja! Vi tar det i kronologisk ordning:

Helgen efter jag och Linda var i Hampton hoppade jag på ett flyg och tog mig fyra timmar sydväst för att hälsa på Annabell i Colorado. Hon bytte familj i april och har bott i Denver sedan dess. Jag slog mig ner på planet bredvid ett jättetrevligt par. Plötsligt skrapar högtalarna till och en av flygvärdinnornas röst hörs i kabinen:

"Repeat after me: I will survive... without my cellphone for the next four hours. The world will go on without me."

Rolig twist :)

Annabell hämtade mig på Denver's flygplats och vi slog armarna om varandra. Alltid skönt att se en kompis efter lång tid ifrån varann!

På samma kväll som jag kom drog vi ut på stan för att ta några drinkar ihop. En härlig kväll! Jag dansade med en transvestit, blåste såpbubblor och fick snowboardlektioner. Lärde känna ett helt gäng med människor, klädde ut mig i hawaii-bikini och åt popcorn direkt ur en gammeldags popcorn-maskin. Efter att ha halkat i en utspilld drink och slagit huvudet i golvet på en country-club tyckte jag att vi skulle ta en cykeltaxi hem. En stackars kille vid namn Mark fick cykla mig, Annabell och hennes kompis Matt hem till hans lägenhet. På vägen hann vi provocera en annan cykeltaxi-kille till ett hett race!

Dagen efter tog vi bilen till något som heter Garden of the Gods, där vackra röda klippformationer sträcker sig mot himlen. På vägen plockade vi upp en rödhårig hippie-liftare vid namn Jeremiah, aka Sway. Jag vet att man inte ska plocka upp liftare, speciellt inte i USA, men vi kände att någon gång måste man ju göra det! Jeremiah var en 28-årig kille från New Mexico, som under fyra år har rest genom alla stater i USA med hela sitt liv i en ryggsäck. Heltuff kille som fick oss att äta kaktus och leta guld i en liten å i Garden of the Gods. Med tungan full av mikroskopiska taggar åt jag min första corndog innan vi delade på en grillad kyckling i gräset. Efter ett tag åkte vi hemåt och släppte Jeremiah på motorvägen, eftersom han skulle vidare mot New Mexico för att hälsa på sin mamma som hade fått hudcancer i ansiktet!

På kvällen hoppade vi oss svettiga på Jump Street, en lokal full av studsmattor. Man kände sig som ett barn igen!!

Hela lördagen tillbringade vi med att göra ett utflykt till Klippiga Bergens Nationalpark. På vägen dit råkar vi se en skylt till Buffalo Bill's grav! Vi följer skyltarna dit såklart och befinner oss helt plötsligt vid graven, helt otroligt!! Den låg högt upp på ett berg i klippiga bergen, men en helt otrolig utsikt.

Efter att ha köpt öl på en drive in-spritaffär (hihi) kom vi äntligen fram till nationalparken. Den lilla bilen tog oss uppför den vindlande serpentinvägen, en gropig sandväg utan någon form av staket. Vi stirrade häpet upp på snön som låg i stora sjok utmed bergssidorna, trots att det var högsommar. Föga visste vi att när vi hade kommit upp på toppen skulle vi titta ner på snön istället. Nedanför ser ni mitt vårskrik á la Ronja Rövardotter, när lyckan att befinna sig i Rocky Mountains Nationalpark inte fick plats i bröstet längre!

På 3,7 kilometers höjd stod vi i snålblåst och solnedgång, betraktade en flock hjortar som betade på fjället. Det var så hisnande vackert och ofattbart enastående att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Det mest storslagna jag någonsin sett!

Efter att ha varit hemma i Boston under veckan åkte jag och tre kompisar på en liten roadtrip ner till Rhode Island för att först besöka hamnstaden Newport och sen se en water fire show i Providence. I Newport tillbringade vi någon timme i ett gigantiskt mansion vid havet. Huset, vid namn The Breakers, byggdes och ägdes av den mäktiga familjen Vanderbilt. Med hörlurar på huvudet guidades vi runt i en liten del av det enorma huset. Med 15 sovrum för familj och vänner, 33 sovrum för personalen och 20 badrum är huset mer ett slott än ett hus. Ett badrum jag minns väl hade ett badkar som var uthugget ur en massiv klump av marmor. Väggarna på badkaret var så tjocka att man var tvungen att fylla i och tappa ur det flera gånger innan vattnet kunde hållas varmt utan att ta åt sig av den kalla marmoren. Effektivt!

Under den vackra showen träffade vi två äldre damer som var i sällskap med en man. Det slutar med att jag bjuder med dom på en drink och sen tillbringar vi ett par festliga timmar ihop!

En av damerna, Joni, känner jag en så extrem kontakt med att jag nästan blir gråtfärdig när jag tänker på det. Hon är en så vacker, livfull och levnadsglad filur som påminde mig om min egen farmor. Hon hade en så härlig humor och glimten i ögat, min idol och förebild. När jag berättade för min kompis Amanda hur jag kände säger hon:

"Of course you feel this sick connection, you are exactly the same! She is you when you get older!"

Sen har jag faktiskt varit nere i Saratoga Springs och hälsat på Amanda igen :) Vi festade, slappade vid poolen och gick på drive in-bio igen.

På fredagen startade vi en stor eld och gjorde S'mores. Det är när man grillar en marschmallow, lägger en bit choklad på den och klämmer ihop den mellan två kex. Jättegott, men gud så sött!

Innan jag skulle åka hem på söndagen fångade vi en extremt stor spindel. Den var så kolossalt enorm att det är helt sjukt! Uuuuuuhhh.. vad jag hatar spindlar.. men jag kommer aldrig mer vara rädd för en normalstor spindel :)

När jag berättade för familjen som den enorma spindeln säger Aje att en spindel har vävt ett nät utanför vår garagedörr. Jag frågar förskräckt varför han inte tog bort den.

"I did! With my face!

Haha!