Helgen efter jag och Linda var i Hampton hoppade jag på ett flyg och tog mig fyra timmar sydväst för att hälsa på Annabell i Colorado. Hon bytte familj i april och har bott i Denver sedan dess. Jag slog mig ner på planet bredvid ett jättetrevligt par. Plötsligt skrapar högtalarna till och en av flygvärdinnornas röst hörs i kabinen:
"Repeat after me: I will survive... without my cellphone for the next four hours. The world will go on without me."
Rolig twist :)
Annabell hämtade mig på Denver's flygplats och vi slog armarna om varandra. Alltid skönt att se en kompis efter lång tid ifrån varann!
På samma kväll som jag kom drog vi ut på stan för att ta några drinkar ihop. En härlig kväll! Jag dansade med en transvestit, blåste såpbubblor och fick snowboardlektioner. Lärde känna ett helt gäng med människor, klädde ut mig i hawaii-bikini och åt popcorn direkt ur en gammeldags popcorn-maskin. Efter att ha halkat i en utspilld drink och slagit huvudet i golvet på en country-club tyckte jag att vi skulle ta en cykeltaxi hem. En stackars kille vid namn Mark fick cykla mig, Annabell och hennes kompis Matt hem till hans lägenhet. På vägen hann vi provocera en annan cykeltaxi-kille till ett hett race!
Dagen efter tog vi bilen till något som heter Garden of the Gods, där vackra röda klippformationer sträcker sig mot himlen. På vägen plockade vi upp en rödhårig hippie-liftare vid namn Jeremiah, aka Sway. Jag vet att man inte ska plocka upp liftare, speciellt inte i USA, men vi kände att någon gång måste man ju göra det! Jeremiah var en 28-årig kille från New Mexico, som under fyra år har rest genom alla stater i USA med hela sitt liv i en ryggsäck. Heltuff kille som fick oss att äta kaktus och leta guld i en liten å i Garden of the Gods. Med tungan full av mikroskopiska taggar åt jag min första corndog innan vi delade på en grillad kyckling i gräset. Efter ett tag åkte vi hemåt och släppte Jeremiah på motorvägen, eftersom han skulle vidare mot New Mexico för att hälsa på sin mamma som hade fått hudcancer i ansiktet!
På kvällen hoppade vi oss svettiga på Jump Street, en lokal full av studsmattor. Man kände sig som ett barn igen!!
Hela lördagen tillbringade vi med att göra ett utflykt till Klippiga Bergens Nationalpark. På vägen dit råkar vi se en skylt till Buffalo Bill's grav! Vi följer skyltarna dit såklart och befinner oss helt plötsligt vid graven, helt otroligt!! Den låg högt upp på ett berg i klippiga bergen, men en helt otrolig utsikt.
Efter att ha köpt öl på en drive in-spritaffär (hihi) kom vi äntligen fram till nationalparken. Den lilla bilen tog oss uppför den vindlande serpentinvägen, en gropig sandväg utan någon form av staket. Vi stirrade häpet upp på snön som låg i stora sjok utmed bergssidorna, trots att det var högsommar. Föga visste vi att när vi hade kommit upp på toppen skulle vi titta ner på snön istället. Nedanför ser ni mitt vårskrik á la Ronja Rövardotter, när lyckan att befinna sig i Rocky Mountains Nationalpark inte fick plats i bröstet längre!
På 3,7 kilometers höjd stod vi i snålblåst och solnedgång, betraktade en flock hjortar som betade på fjället. Det var så hisnande vackert och ofattbart enastående att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Det mest storslagna jag någonsin sett!
Efter att ha varit hemma i Boston under veckan åkte jag och tre kompisar på en liten roadtrip ner till Rhode Island för att först besöka hamnstaden Newport och sen se en water fire show i Providence. I Newport tillbringade vi någon timme i ett gigantiskt mansion vid havet. Huset, vid namn The Breakers, byggdes och ägdes av den mäktiga familjen Vanderbilt. Med hörlurar på huvudet guidades vi runt i en liten del av det enorma huset. Med 15 sovrum för familj och vänner, 33 sovrum för personalen och 20 badrum är huset mer ett slott än ett hus. Ett badrum jag minns väl hade ett badkar som var uthugget ur en massiv klump av marmor. Väggarna på badkaret var så tjocka att man var tvungen att fylla i och tappa ur det flera gånger innan vattnet kunde hållas varmt utan att ta åt sig av den kalla marmoren. Effektivt!
Under den vackra showen träffade vi två äldre damer som var i sällskap med en man. Det slutar med att jag bjuder med dom på en drink och sen tillbringar vi ett par festliga timmar ihop!
En av damerna, Joni, känner jag en så extrem kontakt med att jag nästan blir gråtfärdig när jag tänker på det. Hon är en så vacker, livfull och levnadsglad filur som påminde mig om min egen farmor. Hon hade en så härlig humor och glimten i ögat, min idol och förebild. När jag berättade för min kompis Amanda hur jag kände säger hon:
"Of course you feel this sick connection, you are exactly the same! She is you when you get older!"
Sen har jag faktiskt varit nere i Saratoga Springs och hälsat på Amanda igen :) Vi festade, slappade vid poolen och gick på drive in-bio igen.
På fredagen startade vi en stor eld och gjorde S'mores. Det är när man grillar en marschmallow, lägger en bit choklad på den och klämmer ihop den mellan två kex. Jättegott, men gud så sött!
Innan jag skulle åka hem på söndagen fångade vi en extremt stor spindel. Den var så kolossalt enorm att det är helt sjukt! Uuuuuuhhh.. vad jag hatar spindlar.. men jag kommer aldrig mer vara rädd för en normalstor spindel :)
När jag berättade för familjen som den enorma spindeln säger Aje att en spindel har vävt ett nät utanför vår garagedörr. Jag frågar förskräckt varför han inte tog bort den.
"I did! With my face!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar